Denna terminen följer jag en lätt beskrivning på en ballongklänning.
Här kommer vecka efter vecka, och jag måste erkänna att det går trögt framåt.
Kanske för att varje lektion slutar några minuter efter att man tagit fram grejerna.
Så störande.
Hittills (3 lektioner) har jag iaf hittat en beskrivning (tog en lektion) och ritat av mönstret, tillsammans med en kompis. (Hon ritade några delar och jag några delar som vi sedan klippte ut till två) Sen har jag också kollat lite på tyg. Svart (för tråkig), rött (okej...), vitt (för vitt), rosa (för sött) och grått (skulle fått klänningen likna en ballong). De mönstrade tygerna hade inget fint mönster, användbart mönster. Jag har en vecka att bestämma mig...
torsdag 10 september 2009
Textlek, Kate Cann
Suger
Det här var en tunn bok, bara 80 sidor lång.
Den utspelade sig på collage, om jag läste rätt...
Men det skulle passa bättre om det var i Mellanstadiet.
Det var ganska löjligt. En sida var bra, baksidan.
Den lät väldligt spännande. Men den är inte alls spännande.
Kanske om man går i 4:an, 5:an...
Jag stör mig så mycket på Mel.
Komigen, hon gör på Collage! Jag trodde att hon skulle få en massa "otäcka" sms inte sånna "Tja kofejs, Glo=Bens stora kärlek"
Whatever liksom, han är ihop me mig nu. Asså hon tar allting så illa upp!
IG
onsdag 9 september 2009
Om jag stannar, Gayle Forman
Om jag stannar, Gayle FormanSuger
Jag trodde att det skulle bli en väldligt bra bok. Den här boken var hemsk, hemsk som hemsk och hemsk som väldligt dålig. Jag trodde att det skulle bli en lite sorglig bok, men sättet som Mia berättar om om olyckan förstörde allt. Hennes sätt att prata, hon brydde sig inte.
"Och där låg pappa, det låg bitar av han hjärna på marken..."
What?! Bara så? Där låg pappa och jagvetintevad. Hon går bara förbi sina föräldrar. Ååååh, detaljerna så himla detaljerat! Med bitar av hennes pappas hjärna och sånt. Det vände sig i magen på mig. Jag mådde jätteilla när jag läste den! Men jag hade inga känslor för Mia. Jag tyckte inte synd om henne.
Jag bläddrade igenom varje sida i boken, utan att läsa mer än en mening på varje sida. Det var alltid minnen. De blandade ihop allting, det var en röra. Plötsligt så berättade hon vad som hade hänt med henne själv, och sen berättade hon om hennes cello. Det var inget vackert med den här berättelsen, inget skit. Jag tycker iaf inte att njurar är vackra.
Baksidan:
Mia minns inget från olyckan, hon vet bara att hon färdades i bilen på sladdriga vintervägar tillsammans med sin familj. Så plötslig kan hon se sig själv genom bilens krossade vindruta, ligga svårt skadad och medvetslös (Riktigt svårt skadad... läs detaljerna i boken)
Hon hör Beethovens toner fortsätta strömma genom bilradion, och blandas med ljudet av sirenerna. Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tankar och tillbakablickar lära känna hennes liv och hennes val.
Och nu står hon inför det svåraste valet av alla -
leva vidare trots att hon förlorat sin familj eller... släppa taget?
Om jag stannar är en orginell, stark och smärtsamt vacker
berättelse om styrkan i familj, vänner och kärleken.
söndag 6 september 2009
Hon släpper dig aldrig, Kate Cann
Detta är inte samma bok som släppa taget!
Hon släpper dig aldrig, Kate Cann
Äger
Det här är en tjock bok, som jag läste för länge sedan.
Men som jag fortfarande minns.
Jag kunde inte släppa boken, förrän den var slut.
Även om jag hade velat det ibland.
Det var en väldligt bra bok.
Då var den för tjock för mig, men ändå lånade jag den.
Det var en mening på baksidan som gjorde att jag tog med mig den hem. " I scared myself, writing this book"
Nu tycker jag att den texten låter väldligt läskig...
Jag kan inte fatta hur jag vågade låna med mig den hem.
Men det gjorde jag.
Och det ångrar jag inte.
Jag läste några kapitel ur den och lämnade tillbaka den.
Den var tjock och seg, tyckte jag.
Ändå så gick jag snart till biblioteket, släpade boken till klassrummet och stängde den inne i min bänk. Vi var tvungna att ha en läsbok ifall man blev klar med sina saker och inte hade någonting att göra. Jag blev klar med mina saker, men jag hade ingen bok. När jag kom till biblioteket och såg boken igen, kunde jag bara inte låta bli låna den, hehehe :P
Min kompis hade inte heller någon bok, så hon fick lånade min tjocka medan jag läste en annan. Hon tyckte också att början var seg. Hon hoppade över de första kapitlerna och läste.
Hon sa att den var jättebra.
Men det var också en för tjock bok för henne. Så snart lämnade hon tillbaka boken till mig.
Jag släpade med den hem och började läsa någonstans där jag slutade.
Jag började så småningon ta mig förbi det sega, som faktiskt inte alls var så segt, och kom in i boken. Den var jättebra!
Men det var något läskigt i texten, och den blev läskigare och läskigare. Jag kom ihåg att jag gillade den jättemycket, men inte vågade läsa den på natten...
Det var inte något läskigt i innehållet, men det var ändå något skrämmande.
Det var mer skrämmande för att jag inte visste vad det var som var så skrämmande.
Det fanns liksom något läskigt i luften. I boken.
Okej, det där kanske var lite överdrivet :P
Men jag tyckte att boken fortfarande var seg, ibland.
Amber orkade inte med sin syster och sin morsa, så hon drog.
Men det var inte vad hennes familj trodde, till de hade hon sagt att hon skulle på en semester.
Men verkligheten är att hon aldrig tänkte komma tillbaka.
Hon flyttar in i ett hus där en massa schyssta vänner bor tsm.
Hon skaffar ett jobb och allting är jättebra.
Tills hennes syster Poppy flyttar upp på vinden...
Boken är iallafall passande för högstadiet och gymnasiet upptäckte jag nyss... Upss :B
Betyget då alltså: VG
Förutom massa läskigt och sega bitar så innehöll den också lite kärlek.
Vilket jag tyckte var skönt, så att jag slapp läsa massa läskigt hela tiden.
Hon släpper dig aldrig, Kate Cann
Äger
Det här är en tjock bok, som jag läste för länge sedan.
Men som jag fortfarande minns.
Jag kunde inte släppa boken, förrän den var slut.
Även om jag hade velat det ibland.
Det var en väldligt bra bok.
Då var den för tjock för mig, men ändå lånade jag den.
Det var en mening på baksidan som gjorde att jag tog med mig den hem. " I scared myself, writing this book"
Nu tycker jag att den texten låter väldligt läskig...
Jag kan inte fatta hur jag vågade låna med mig den hem.
Men det gjorde jag.
Och det ångrar jag inte.
Jag läste några kapitel ur den och lämnade tillbaka den.
Den var tjock och seg, tyckte jag.
Ändå så gick jag snart till biblioteket, släpade boken till klassrummet och stängde den inne i min bänk. Vi var tvungna att ha en läsbok ifall man blev klar med sina saker och inte hade någonting att göra. Jag blev klar med mina saker, men jag hade ingen bok. När jag kom till biblioteket och såg boken igen, kunde jag bara inte låta bli låna den, hehehe :P
Min kompis hade inte heller någon bok, så hon fick lånade min tjocka medan jag läste en annan. Hon tyckte också att början var seg. Hon hoppade över de första kapitlerna och läste.
Hon sa att den var jättebra.
Men det var också en för tjock bok för henne. Så snart lämnade hon tillbaka boken till mig.
Jag släpade med den hem och började läsa någonstans där jag slutade.
Jag började så småningon ta mig förbi det sega, som faktiskt inte alls var så segt, och kom in i boken. Den var jättebra!
Men det var något läskigt i texten, och den blev läskigare och läskigare. Jag kom ihåg att jag gillade den jättemycket, men inte vågade läsa den på natten...
Det var inte något läskigt i innehållet, men det var ändå något skrämmande.
Det var mer skrämmande för att jag inte visste vad det var som var så skrämmande.
Det fanns liksom något läskigt i luften. I boken.
Okej, det där kanske var lite överdrivet :P
Men jag tyckte att boken fortfarande var seg, ibland.
Amber orkade inte med sin syster och sin morsa, så hon drog.
Men det var inte vad hennes familj trodde, till de hade hon sagt att hon skulle på en semester.
Men verkligheten är att hon aldrig tänkte komma tillbaka.
Hon flyttar in i ett hus där en massa schyssta vänner bor tsm.
Hon skaffar ett jobb och allting är jättebra.
Tills hennes syster Poppy flyttar upp på vinden...
Boken är iallafall passande för högstadiet och gymnasiet upptäckte jag nyss... Upss :B
Betyget då alltså: VG
Förutom massa läskigt och sega bitar så innehöll den också lite kärlek.
Vilket jag tyckte var skönt, så att jag slapp läsa massa läskigt hela tiden.
Släppa taget, Kate Cann
Släppa taget, Kate Cann
Okej.
När jag äntligen läst klart 279 sidor så tänkte jag typ,...
jaha...
Och detta ska föreställa Kate Canns bästa bok hittills.
Det hände aldrig något som "gav mig hopp" att fortsätta läsa.
Sarah är obekväm och tråkig och ändå bästa vän med vilda och självsäkra Jade. Kel ly har nyss tagit en paus från Mike som vill att hon ska följa med honom och hans killkompisar och campa. Hon och Sarah blev inbjudna i sista minuten till att följa med Jade till Grekland. Där går de går till olika stränder och olika nattklubbar. Ocksen är boken nästan slut...
Framsidan, baksidan och författaren fick mig att låna boken.
Boken var läsbar, men jag tyckte den var tråkig.
Den får ändå ett: G
Okej.
När jag äntligen läst klart 279 sidor så tänkte jag typ,...
jaha...
Och detta ska föreställa Kate Canns bästa bok hittills.
Det hände aldrig något som "gav mig hopp" att fortsätta läsa.
Sarah är obekväm och tråkig och ändå bästa vän med vilda och självsäkra Jade. Kel ly har nyss tagit en paus från Mike som vill att hon ska följa med honom och hans killkompisar och campa. Hon och Sarah blev inbjudna i sista minuten till att följa med Jade till Grekland. Där går de går till olika stränder och olika nattklubbar. Ocksen är boken nästan slut...
Framsidan, baksidan och författaren fick mig att låna boken.
Boken var läsbar, men jag tyckte den var tråkig.
Den får ändå ett: G
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)